Förlossnings berättelse

Olivia Eva Hägglund 1 juli 14:06 3364gr 50 cm 

Jag kan verkligen inte klaga på min graviditet, och inte heller förlossningen.

Man kan ju säga att förlossningen började för två veckor sedan då det konstaterades att jag var 1 cm och livmodern började tunna utsig (25 %)..veckan senare var det 2 cm och 50% ut tunning. Såg verkligen fram emot att se vad som skulle ha hänt till nästa besök den 1 juli, men så mitt i denna glädje kom beskedet från Sverige att Lars mamma somnat in, utan förvarnig, så då började tankarna fara till ev igångsättning, så att Lars kunde få resa hem på begravning och allt annat som måste ordnas med. Min gyn dr hade tom bokat in oss för igångsättnig den 2 juli.

Men så efter att under helgen haft två färdkäpppar,(*Ler*) cyklat när Lars joggat och sedan på måndag kväll blev det lite stark chines mat och en rask 20 min promenad. Men kvällen var lugn och jag tänkte inte mer på det... 

Sedan den 1 juli 7:35 vaknar jag av att jag känner en bubbla spräckas mellan benen, tänker är det en flytning eller vattnet som gick? Går upp ur sängen och det börjar rinna längs benen, helt klart vattnet som gått. 

Har ju en tid hos dr kl 9:15 för undersökning och lämna besked om vi vill bli igångsättna eller ej, och vad han tycker. Börjar som känna som lite mens värk, och när jag går på toa så blir det lite rosa färgat.. så jag förstår att det är på G. Så det är ju bara att packa färdigt BB väskan och ta med sig allt... vid åtta tar jag en duch, har lite sammandragnigar, som varje gång trycker ut mer och mer fostervatten. När vi åker vid nio så ber jag Lars att mäta en värk och se hur ofta de kommer, och det visar sig att det är tre-fyra min mellan och ca 1-1,20 min långa. Först blir magen hård, sedan gör det som ont ner på ovan sidan av låret!!! Fler som haft sådana värkar??? Börjar göra riktigt ont på vägen in i bilen, andas, andas, andas, inte roligt....  

Vi kommer fram till Gyn mott. och jag berättar för receptionisten att ” I’m in labor”, ok säger hon och ler.. sedan får jag vänta som vanligt,  har fortfarande verkar var tre-fyra min, ibland några svagare och kortare.. börjar prata med dem i väntrummet och det kommer fram att mitt vatten gått i morse, och de undrar om jag ringt dr, och varför jag inte är på förlossningen, så jag går upp till luckan igen och berättar att ”by the way my water broke this morning” sedan dröjer det inte lång tid innan jag är inne och väntar på att Dr Christian ska undersöka mig. Jag är 3-4 cm och nästan helt uttunnad , och fostervattnet testet visar positivt, vattnet har gått.

Så det är bara att gå bort till förlossningen, Dr C ringer bort och meddelar dem att vi är på G.  Lars kör bilen bort och jag går, har en värk på vägen dit , (det är väldigt nära så tro nu inte att Lars är en elak en som låter sin gravida fru "in labor" gå, det är ju samtidigt bra för mig att gå för att forskrida förlossningen.) 

När vi kommer till förlossningen blir vi väl omhändertagna,klockan är strax före 10.00,  de visste redan att vi var på G och vi fick ett rum på en gång,(ett och samma rum som vi kommer ha under hela vår tid på förlossningen & BB) de startar IV och sätter dropp, då jag har bestämt mig för att använda mig av epidural/spinal bedövnig  (EDA). När 1000 ml Ringer- acetat har gått in så kan jag äntligen få Bedövningen, har ju fortfarande värkar var tre-fyra min, ligger ju upp kopplad med CTG och hjärtverksamhet, fosterljuden ligger konstant och stabilt runt 140-150 går knappt ner när värkarna kommer heller. Det är riktigt jobbigt att vara bunden i säng  när värkarna kommer, så när de sett att allt ser bra ut, låter de mig komma ur sängen och kan röra mig  i rummet... nu är det bara ca 100 ml kvar i droppet och jag ska snart få Bedövningen.

Klockan är nu  strax efter 11.och  före 11:30 så har jag epiduralen i ryggen, var precis som han sa, ett bistick,sedan kände man inte mycket mer, kände en värk precis efter men nästa som kom låg jag bara och tittade på monitorn jämte mig och istortsätt skrattade, och sa,” did I just have one”  då vet man att det fungerar... Sjuksköterskan kollar mig igen och jag är nu 7-8 cm och 100%, hon tappar mig på lite Urin, var ju uppe på toa för ca en timme sedan så det blir inte så mycket.

Vid 12:20  kommer Dr C igen och kollar hur det går och då är jag 9,5 cm, har bara en lten ”läpp” kvar. 

Vid 13:00 får jag börja Pucha,krysta och gör så har lite svårt att få henne att stanna på andra sidan spinea (tror jag att det är, blygd benet kanske??) ligger och gunppar fram och tilbaka, men till sist så blir hon kvar, efter att jag fick ligga en stund på sidan och pucha och att sköterskan tömmer blåsan på mig igen,  åter igen bara 200 ml i.  

Det gick jätte bra för mig att kunna pucha även om jag inte kände när det var dags, förutom att jag märkte att magen blev hård och kurvan steg på monitorn. Lars räknade til tio och jag puchade sen ett snabbt andetag och så på att igen blev ca tre-fyra per värk. Och de fortsatte att komma med ca tre - fyra min mellan dem. Något som jag också tror hjälpte mig att pucha ut henne var att jag hade en spegel så jag såg när jag puschade rätt och på det sättet kunde jag hela tiden behålla epiduralen utan att behöva dra ner på den. (och det tackar vi för...  ;o) ) 

När klockan närmade sig två började jag känna att det var dags att krysta ut henne, den klassiska känslan av att bajsa på sig infann sig, så de kallade på Dr C, strax efter två kom han och tog på sig skyddkläderna och de två sista krystvärkarna var han med på och tog emot Oliva , 14:06 . Fick upp henne på magen efter att Lars hade klipt navelsträngen, hon skrek direk och fick fin färg, Apgar 9-9-9 (finns det någonsin någon som får 10-10-10). Vilken känsla, gick bara inte att låta bli att fälla en tår eller två..Vår efter längtade skatt är äntligen här efter nästan tre års väntan. Medans Olivia ligegr på min mage så förlöser Dr.C moderkakan med lite hjälp av sköterskans masage på livodern, då lossnar den och kommer ut hel och fin. Sedan är det dags för mig att bli ihopa sydd jag sprack en del , blev några stygn på olika nivåer,(men Dr C räkna inte sa han, när jag fråga honom dagen efter) en 3rd degree, då har man bristningar i skinnet, och lite inne i musklerna, sprack dock ej hela vägen.Puh!!!

Efter en stund så tog en sköterska Olivia och undersökte henne och gav henne hennes vit- K spruta och salva i ögonen (mot Gonoreé), sedan fick vi tillbaka henne inlindad i en filt som en liten kåldolme. Och hon suger tag i bröstet för fösta gången eller är det andra??.

Måste bara få säga att både jag och Lars är mycket nöjda med förlossningen, hade ju  förväntat mig att det skulle vara mycket värre, kände mig inte trött efter heller visst var det jobbigt att pucha. Men  som Lars sa, men du är ju inte ens svettig...............